Har sett fram emot detta sen typ augusti, och speciellt sen jag köpte biljetterna i september.

Jag tog bussen till Gbg i torsdags, mötte upp Fia och gick lite i 5an och kompassen. Sen gick vi runt lite och in på Saluhallen (haha, bra nöje om man är hungrig - eller bara älskar mat). Vid halv två gick vi till Lydia's och åt taco/pizzabuffé innan vi mötte upp min moster, som vi sov hos, och köpte värdekort så att vi kunde ta oss fram och tillbaka till Trädgår'n - där spelningen var - på kvällen.

Sen tog vi spårvagnen till Avenyn så att vi visste exakt var vi skulle sen, jag hade nog hittat ändå, men det kändes bra att ha full koll, haha. Sen åkte vi hem och lämnade grejerna och så innan vi åkte in igen.

 

Vi kom till Trädgår'n vid 19.45 typ, vi kom iallafall in strax innan 20.00, och hann se ungefär en låt med Alexz Johnson, lite tråkigt att vi inte hann se mer av henne, men hon spelade en låt med Michael Grubbs (Wakey!Wakey!) sen också. Sen började första spelningen, med Wakey!Wakey!, det var hann jag allra helst ville se, så jag var ju in heaven haha.

Efter den spelningen signade han lite posters som man fick om man köpte senaste EP'n (som jag självklart gjorde), och man fick ta bilder med honom (vilket jag också självklart gjorde.)

 

Efter en paus började Ron Pope's spelning. Så himla bra. Efter varje låt bytte han gitarr, och slängde ut sitt plektrum i publiken, haha tog ett tag innan jag fattade att det var det han gjorde. Han pratade lite mellan låtarna - vilket alltid är kul för det känns som att artisten har fötterna på jorden och inte bara är det för att han ska.

Och han hann med att springa bak scenen, springa fram, ta med sig microfonen och sladdar och alltihop och sprang runt i publiken (kan nu säga att jag varit nära honom också för att han sprang i en irkel och vände precis vid mig - efter att han sprungit in i mig, haha).

Annat bra - när han började spela A drop in the ocean och alla sjöng med, och stämningen var så himla go.

 

Hur som helst så var det sjukt bra! Var så himla glad och hade verkligen the time of my life. Hoppas verkligen att jag får se dem, alla tre, live fler gånger i mitt liv.

 

Och visst att artister oftast är bättre live, men detta var brutalt bra live. Har varit mer på festivaler än konserter, och stämningen är helt annorlunda och på festivaler är det verkligen inte samma sak, de enda riktigt bra liveartisterna jag sett är nog Miriam Bryant och Rebecca & Fiona. Men dessa tre tog faktiskt priset, så himla mysiga, speciellt när de satt där och pratade och berättade små historier om sina liv.

 

Okay rätt långt inlägg, haha, ni kan ju föreställa er hur det ser ut i min dagbok...

 

Här är lite bilder jag tog iallafall, man fick inte ha med sig kamera (tror jag), hade nog inte varit så svårt att få med den in ändå, men kändes dumt att chansa så det blev en hel del bilder och videor med mobilen istället.